Ännu en dag...utan mobil..
Yupp...i tisdags blev jag rånad..av en liten 17åring.
På väg ut från tunnelbanan märker jag att något ramlar, jag tänker jag måste ha stött till någon och den personen tappat något...så jag kollar snabbt runt omkring mig men ser inget, samtidigt så börjar flickan och folket bredvid att puttas för att komma ut...
När jag väl är ute o dubbelkollar mina fickor ifall det var jag som har tappat något..så hittar jag inte min mobil..
Jag höjer blicken o ser flickan inne i tunnelbanan som plockar upp min mobil, *tiiiiiiiit* dörrarna stängs...hon kollar upp mot mig o vänder sig om o börjar försöka låsa upp telefonen.
O jag lite så naiv o söt som man ibland kan vara så tänker jag - hon kommer att svara på mobilen om jag ringer o vilja ge tillbaka den...
Så jag ringer upp henne från en vän...men neeeeeeeeeeeeeeeeejdå.
EN halvtimme sitter vi o ringer o ringer...o hon lägger på till slut.
Första gången jag blir rånad..
Vilken ilska man känner, o sen e man ledsen, inte för mobilen...utan de 2000 bilder jag hade där..en massa texter och planerings grejer.
Sjukt tråkigt att sånt händer...
Men liiiivet går vidare people.
Jag va ledsen en dag...nu e d bara o köra på...på jakt efter ny mobil och bara tänka positivt.
Tyvärr eller näää rätt åt henne...så kommer Karma att bita henne Hårt på rumpan nån dag!
Dags att organisera sig o verkligen ta tag i det här med bloggen!
Yupp yupp..
NU börjar jag igen...ordentligt o köra med bloggen igen.
Tycker det är dags.
Sakta men säkert ska all info in hit som bör vara här!
1 vecka efter Jordbävningen....
5 Dagar efter att jag startade eventet på facebook.
630 accepterade inbjudan hittills att komma och medverka - visa sitt stöd och uppträda på FUERZA CHILE!
Det är helt överlväldigande känsla jag har just nu.
Att se och höra hur mycket folk som tagit kontakt med mig för att ena sig och lägga sin del för att hjälpa Chile.
Helt underbart hur människor slås ihop och gör det som vi behöver göra just nu - Att vara starka tillsammans!!!
Överlycklig och stolt över alla omkring mig.
Ni har redan gjort så mycket - och resultatet av all er hjälp kommer i vilket fall som helst vara enormt!
Tack så mycket för att känslan och hoppet om medmänskligheten lever kvar!
På tal om hjältar...
Killen puttar fram bilen som fått motorstopp mitt på tågspåret...så härligt o se folk som ställer upp och riskerar sitt eget liv för andra.
Det visste ni inte om mig....(kanske inte alla iaf)
Nu till ett annat tema...
Hjältar...finns nog tusentals olika sätt att utnämna någon till hjälte.
Jag har och har haft en massa hjältar omkring mig.
Familjen har gjort så mycket för mig - både direkt och indirekt - vad skulle jag vara utan dessa hjältar?
Min Far....hjälten i mitt liv, för att han uppfostrade, utbildade och gav mig kärleken för att kunna stå på mina egna ben i den här världen.
Mami - för att hon varit så otroligt stark och funnits för mig som ingen annan.
Mica - för styrkan och ansvaret hon tagit på sig, att hon kämpar sig framåt och gör allt för sin dotter.
Tami - för hon förstår mig, och ger mig den mesta konstruktiva kritiken man kan få för att bli en bättre ledare.
Min Diamant - För att han kom in i mitt liv precis i rätt tidpunkt. Då jag nästan gett upp allt kom du och visade mig att det fanns underbara personer i den här världen.
Du räddade mig från mörkret.
Karen - för att vi gått igenom liknande grejer och är så läskigt lika ibland...twin primz...du har alltid varit en förebild o hjälte för mig - since we were little kids...=D
Vänner... ni e få...men allt ni gör och det vi gjort tillsammans gör er till mina hjältar...
Någon dag ska jag skriva brev till varenda en av er.
Men innan dess ska ni veta hur viktiga alla ni är för mig, så när brevet kommer - är det bara ett sätt att lägga orden och känslan ni redan får av mig på papper....lite som bevis på att NI är bäst!
Hahah...
Men som sagt finns det olika typer av hjältar...
Det ni kanske inte visste om mig är att jag räddat livet på några personer under mina 25 år.
Kommer inte sitta och skryta om mina hjälte insatser men kan vara kul o veta att jag räddade en man och hans dotter från att drukna i Sätra badet och höll själv på att bli dränkt av mannen vilket gjorde att jag slog honom på näsan och han svimmade - vilket gjorde att jag kunde ta honom till land.
Historien:
Jag va i Sätra badet med några kompisar...jag va nog 19 år gammal då.
Hade gått fram o hälsat på en familj som satt o njöt av solen och hade en liten picknick med sig.
Och när jag ställer mig upp ser jag att något e fel i vattnet...en man som jag redan innan hade sett med sig dotter gå in i vattnet var nu för långt ute och plaskade lite för våldsamt...
Utan att tänka skriker jag åt en annan kille att hoppa in med mig för en man håller på o drunkna....jag simmar så snabbt jag kan och när jag kommer fram ser jag att mannen inte var ensam...utan dottern var under vattnet....han fösökte ta tag i henne men in all pnik gjorde han det bara värre o tryckte nästan ner henne istället.
Vid det här laget skulle jag inte hinna ta tag i båda så jag dyker ner och hämtar dottern....och simmar lite ifrån pappan - ger barnet över till killen som kommit ikapp och så simmar jag tillbaka till pappan...
Pappan flippar och tar tag i mig och i paniken hänger han sig på mig...
Den här mannen va ju en kraftig och stor man...inte en liten tanig man utan en stor 100kilos björn....och så kommer lilla jag o ska försöka lugna ner honom...
Heeelt omöjligt...så det enda som jag tänkte skulle gå var att smälla till honom så han fattar att han måste lugna ner sig...
Jag slår honom på näsan och han tuppar av.
Kommer inte ihåg att jag slog så hårt att det hade behövt göra så han svimmar men d hände iaf.
Tar tag i honom och simmar tillbaka honom till stranden.
Där folk har börjat samlas och hjälper mig o ta upp honom från vattnet.
Det första jag tänkte på var dottern...andas hon?
Som tur var så hade en annan kille gjort första hjälpen på henne och hon hade precis vaknat upp och fått ut allt vatten...
Pappan vaknade oxå till och ser att jag håller i flickan.
Med blödande näsa kommer han fram till mig och kramar mig så hårt och tackar på alla möjliga språk han kunde.
Jag hade sån adrenalin kick att jag verkligen inte förstod hur hårt jag hade slagit honom...och bad om ursäkt för det.
Men han skrattade bara...och sa..."äsh min näsa va inte så fin ändå"...hahaha
"Du är vår ängel...du räddade oss. Tack Tack..Tack så mycket"
Jag kramade honom och lilla flickan och sa till honom att han ska ta det lugnt nästa gång de är i vattnet.
Och han nickade bara och fick tårar i ögonen.
"Jag skulle aldrig kunna förlåta mig själv om något hände min dotter..." så tar han upp henne och lägger en handduk runt henne.
Kommer aldrig glömma den dagen.
Frukt var det till frukost...
Oooh sitter o njuter av min fruktsallad till frukost här.
Behövde bara informera lite om d...=P
Annars people? Hur lever livet?
Själv mår man heeelt lövely.
D snöar ute igen....och kråkan sitter utanför mitt fönster igen.
Har nog inte berättat om Mr Kråka...han brukar sitta här utanför på en av trädgrenarna utanför vårt fönster i vardagsrummet. Vi har blivit kompisar nu...han hälsar på ganska ofta nu förtiden.
Iaf nog med tomt snack.
Jag började på salsa igen. Måste bara säga att d va heeelt galet.
Jag har tappat så mycket att köra hårt me salsa att d va liksom dags igen. Me like me like.
Första 15 minuterna va jag lite lost men sen vare bara o bita ihop och va va lika envis som alltid...I will make it liksom...d e ju inte atomfysik precis. Dancing is my shiet...
Hahah knas inlägg...men behövde bara lägga till något idag...länge sen ju.
Iaf...pöss på er.
Vi tre....Love you chicas...SPLASH forever!!! hahaha
Are you looking down upon me? are you proud of who I am?
Får alltid mig att rysa och se min papi....
I sing it for you daddy.
The official video - så sorglig.
Jamie gjorde en underbar version av hennes låt!
Jag bara kunde inte låta bli...
Som jag i ett gammalt inlägg skrev om en kvinna som kom fram till mig vid tunnelbane stationen och började kommentera hur vacker jag var o så babblade hon vidare i sin egen värld - jag vet inte hur många ggr d har hänt att jag alltid hamnar i situationer och små äventyr i tunnelbanan.
Har berättat vissa av dom till mina närmaste men jag kom på att jag inte vill glömma dom så jag måste göra en tunnelbane - äventyr kategori här på bloggen ju..
för ungefär 2 månader sen, satt jag i tunnelbanan o var helt inne i ett sms jag höll på o skriva till Vicky - så stiger en kille in i tunnelbanan och sätter sig snett framför mig.
Jag kollade inte upp utan fortsatte med mitt sms och lyssnade på musik i hörlurarna.
Och så gör han något som jag inte klarar av.
Han sätter upp sina skor på sitsen bredvid mig...och inte bara att han sätter upp sina smutsiga skor uppe på sitsen utan han sätter dom så när mina byxor att jag känner ena hans sko nudda vid mig.
I det här läget var jag väääldig upprörd om man säger så...han ville provocera...men jag tänkte jag ska ta det lugnt.
Kollar upp från mobilen för att se vad d va för person som satt framför mig - o så säger jag till mig själv:
" Jag ska bara skriva klart d här smset sen ska jag ta tag i d här"
Jag såg hur folk omkring mig blev irriterade över att han hade fötterna uppe på sitsen. Ingen säger något.
Folk vred o vände på sig men när de fick ögonkontakt med honom vare bara o kolla ner i marken igen.
Killen måste ha varit runt 20 års åldern...inte alls liten unge längre men man såg att han var allmänt kaxig så.
Jag skulle säkert kunna sitta tyst som en mus som alla andra o fortsätta leva mitt liv utan o bry mig...men icke sa nicke så e inte Priscilla Lopez inte.
Innan jag hinner bli klar med smset, har han tagit ner ena foten och satt upp den foten som var nära mig...ännu närmare...ni kan bara tänka hur mycket jag höll mig för att inte bli arg.
Så jag lägger ner mobilen i fickan tar ut ena hörluren från örat och kollar upp på honom.
Bredvid hans fina sko fanns det en metro tidning, som jag tar upp och säger lugnt och fint:
"- Titta, lägg den här tidningen under din sko - så att när nästa person som stiger på tåget och vill sätta sig här inte blir smutsig om sina byxor."
Så svarar han:
"- Jasså, är det så?!" med en så uppkäftig ton att jag var tvungen att vara snabb med att svara:
"- JA, det är precis så det är! Hadet d varit du som satte dig efter o sen går ut från tunnelbanan med smutsiga byxor skulle inte du vara så glad - det handlar om respekt för sina medmänniskor! Inget mer än det"
Jag praktiskt taget la tidningen under hans sko...och det roliga nu är att hela den delen av vagnen som hade hört diskussionen började applådera...hahah...d va ett av de sjukaste grejerna som hänt i tunnelbanan...
Folk var så glada att jag reagerade och hade ett sånt leende och känsla av stolthet på något sätt.
Snubben blev helt tyst och varken sa eller gjorde något tills vi skulle av i Fridhemsplan.
Han tog ner foten och tidningen jag hade lagt ramlade ner på golvet - alla la märke till att den var på golvet och han kollade på mig lite snabbt, böjde sig ner - tog upp tidningen tog med den ut och kastade den i papperskorgen.
Folk såg det och gick leendes mot mig...
Såååå roligt...
Men jag kunde bara inte låta bli att säga något ju...
Priscilla Nicole Quiñones Lopez